Fältläkaren
Händig
Initiativtagande
Stresstålig
Ditt intresse för anatomi och din oräddhet för det blodiga och makabra fanns där redan i ung ålder. Medan andra barn sprang skrikande från det överkörda kadavret eller svimmade inför åsynen av blod, fascinerade det dig. Du ville veta mer, ville förstå och senare även praktisera. Att andra tyckte du var lite konstig och till och med skrämmande rörde dig inte i ryggen. De fick ta dig som du var eller inte alls, att vara något bara för att tillfredsställa andra har aldrig varit din melodi.
Under läkarutbildningen var du en toppelev med lätt för att lära. Du strävade ständigt efter högre utmaningar och medan kursare sökte sig till lugnare delar av yrket gjorde du ST som anestesiolog på akuten. Men även det blev med tiden för lätt för dig och det var då du började arbeta för Läkare utan gränser. Sen dess har du haft en mängd utlandsplaceringar, både i krigsdrabbade områden och andra platser som drabbats av humanitär nöd. Du har med andra ord sett och upplevt det mesta, på gott och ont.
Den Senaste Tiden
DEN SENASTE TIDEN har du dock spenderat hemma i Stockholm. Att säga att du inte varit i form de senaste månaderna skulle vara en underdrift. Sedan en tid tillbaka plågas du av fruktansvärda mardrömmar. Framförallt drömmer du om människor som du försökt att hjälpa men inte lyckats rädda. Gång på gång kommer de till dig med sina skador, den ena mer makaber än den andra, bönandes efter hjälp, skrikandes av smärta. Men inget du gör hjälper. För varje natt är döden lika oundviklig för dem som det var i verkligheten. Du inser på ett intellektuellt plan att du nog borde söka hjälp, men än har du inte lyckats ta dig för det. Att det här skulle drabba dig av alla, fanns ju inte ens på kartan! Du skäms.
Den senaste veckan har drömmarna bytt innehåll. Istället har du drömt om en person du aldrig tidigare mött, som du inte har en aning om vem det är. Personen ber också om hjälp men verkar inte uppenbart skadad. Samtalen ni har är otäckt konkreta men inte alls lika kaotiska som de annars brukar vara i drömmarna. När du vaknar har du svårt att skaka av dig känslan att mötet faktiskt hänt på riktigt, eller att du ännu inte vaknat. Du vet inte vilket som känns värst. Vad du dock vet är att du mer än gärna vill kunna hjälpa. Men hur hjälper man någon som bara finns i ens drömmar?
Styrkor
PROFESSIONELL INSTINKT - Dina många år som praktiserande läkare har gjort att kunskaperna sitter i ryggraden. När något händer handlar du instinktivt och hur rädd eller stressad du än är slår instinkterna igenom och du står aldrig handlingsförlamad.
Svagheter
PTSD - Allt du sett och allt du varit med om har sakta men säkert brutit igenom dina annars stresståliga försvar. Alla människor har en gräns för vad de klarar av att vara med om, du har bara vägrat att se eller inse att detta gäller även dig.