Eskorten

Du har aldrig riktigt känt genuin tillhörighet någonstans. Som liten förlorade du din mamma i en bilolycka och någon pappa har du aldrig känt till. Istället växte du upp hos din morbror och hans fru och barn och även om de alltid behandlat dig väl så har du aldrig känt äkta samhörighet. De är dina släktingar, på sätt och vis din familj, men ni hade inte kunnat vara mer olika. Det har fått dig att många gånger undra över vem din pappa egentligen är, för inte är det din mamma och hennes familj du brås på. Så mycket är uppenbart.

Att flytta hemifrån och stå på egna ben så tidigt som möjligt blev en nödvändighet. Redan i gymnasiet sökte du dig till en linje med riksintag för att få komma bort från hålan ni bodde i och kunna flytta till Stockholm. Sedan dess har du arbetat hårt för att bli självförsörjande och stå på egna ben, samtidigt som du försökt klara av dina studier. Något som egentligen gått imponerande bra med tanke på hur tufft det är för en 15-åring att klara sig helt på egen hand. Men visst har det funnits svåra perioder som hade kunnat sluta betydligt värre än de ändå gjort.

Det var under en sådan period som du tog jobb hos en eskortfirma. Efter en hård förhandling med dig själv fick du anse dig besegrad. Nöden har ingen lag och du behövde desperat pengar. Du stannade inte på firman särskilt länge utan bröt dig snabbt fri men med en ny affärsidé. Din korta tid ute på “marknaden” hade lärt dig två viktiga saker, för hur desperat du än är så är du inte beredd att låta andra utnyttja din kropp för pengar. Dels att det finns personer med ofantliga mängder pengar som de är beredda att slösa med i utbyte mot tystnad och diskretion. Dels att den typen av personer alltid har att förlora på att skapa en skandal.