Mekanikern

När man kommer från tuffa förhållanden ställs man till slut inför ett val hur man ska orka ta sig vidare dag för dag. I ditt fall blev valet att försöka ta saker med ro, att alltid försöka göra det bästa i varje situation men när det ändå inte går, försöka att inte hetsa upp sig för det. Hur dystert saker och ting verkar i stunden så går världen sällan helt under och tids nog kommer en utväg mot bättre dagar. Särskilt med rätt stöd längs vägen.

Du var bara sju år när du träffade honom för första gången. En dag dök han plötsligt upp utanför din skola och ni hade sällskap hem. Han sa att han hade iakttagit dig ett tag, sett att du var duktig. På vad förstod du aldrig riktigt. Kanske menade han med alla de prylar som du till övriga vuxnas förtret ständigt tog isär. Att du sen också fick ihop dem, och att de fungerade bättre än någonsin efteråt, verkade de inte bry sig om. Kanske menade han allt slit som du la ner på skolarbetet trots att det var så mycket du kände att du inte förstod. Oavsett så stod det bortom alla tvivel att han såg något mycket speciellt i dig. Du borde kanske ha känt obehag eller misstänksamhet inför det faktum att en äldre man smygtittat på dig, dessutom under en längre tid utan att du märkt av det, men det gjorde du inte. Allt du kände var stolthet och smicker över att ha blivit sedd, över att han hade tyckt du varit duktig, att du hade potential.

Efter det fortsatte ni att ses. Först sporadiskt men genom åren allt oftare. Det var han som uppmuntrade dig att fortsätta utbilda dig inom maskinteknik när allt du bara ville var att hoppa av skolan. Det var han som såg till att du höll rätt kurs när kompistrycket blev för stort eller utbrotten hemma för aggressiva. Vid varje motgång, vid varje fall så fanns han där för att hjälpa dig upp på fötter igen. I många avseenden ser du honom mer som en förälder än vad du någonsin sett dina egna.

När han föreslog att du skulle flytta in till honom tvekade du inte en sekund med att svara ja. Med tiden har fler och fler personer flyttat in och idag är ni ett helt kollektiv. Du klagar inte. Det är bra personer hela högen, på sitt sätt, och du har kommit att känna en tillhörighet med dem alla som du tidigare bara känt med honom.